RUSH

Det var kulet och vårt humör var inte riktigt på topp, då vi stod där på Benstockens långtidsparkering och väntade på att bli skjutsade till terminal 2. Efter alla oklarheter, ändringar av gage och datum, samt felaktigheter i informationen inför resan, kändes det på något sätt rätt naturligt att vi blivit bokade från Arlanda istället för Gardemoen. Inte minst då vi skulle flyga med Norwegian Airlines.
Så istället för att få skjuts de elva milen till Norge, fick vi, dagen innan, ta bilen själva de fyrtio milen till Stockholm för att sova över hos liten syster (som tråkigt nog inte var hemma), betala för en månads parkering och sedan se fram emot den lika långa hemresan. En så-där-inledning på vårt månadslånga engagemang på Teneriffa.

Vi var aningen spända inför incheckningen. Först två dagar före avresan fick vi besked om att vi skulle få ta med de utlovade instrumenten, men det skulle kosta bokaren 74 kr/kg. Norwegian hade nämligen ändrat sina regler så det enda musikinstrument som räknades som musikinstrument, var kontrabas! Allt annat skulle gå som vanlig övervikt.
Skumt, tyckte vi.
Det tyckte Norwegians personal också, På en grisblink fixade Thomas så instrumenten räknades som instrument, och sparade därmed åtskilliga tusenlappar för arrangörens räkning, Incheckningen gick hur smidigt som helst. Vi kunde i lugn och ro sitta i terminalen med vår räkmacka och cappuccino och se vårt bagage köras ut till flygplanet. Det bokaren egentligen sagt var ”Vi-har-haft-sex-månader-på-oss-att-fixa-det-här-men-inte-fått-fingrarna-ur-och-nu-kör-vi-minsta-motståndets-lag-för-att-ni-inte-ska-hoppa-av-helt-och-hållet”

Avresan blev en timme försenad, av skäl vi inte förstod,,,, då. Istället för 16.10 skulle vi landa 17.10 och vår första spelning började 20.00. Tight!
På planet blev en stackars kvinna akut sjuk, vilket ledde till att vi fick vänta tills ambulanspersonal fått ta hand om henne efter landningen. Nu började det bli riktigt bråttom. Chefen på Göta Kanal skulle hämta oss vid flygplatsen och vägen till bagageutlämningen kändes evighetslång. Till slut stod vi dock där, uppsträckta som två surikater och spejade efter våra väskor.
Efter några få minuter sa Thomas:
- No more luggage!
- Det där var INTE roligt, snäste jag tillbaka.
- Nej, det står en dam där borta och säger ”No more luggage!”


I två och en halv timme fick uppskattningsvis hundra uppgivna resenärer vänta på att få lämna uppgifter om sitt saknade bagage. I vårt fall gällde det SAMTLIGA SEX KOLLIN!! Allt var borta! Eller, borta och borta. Bagaget var kvar i Stockholm. Kaptenen på planet hade helt enkelt fattat beslutet att lämna kvar det för att spara bränsle i den starka motvinden. Häpp!

Det blev ingen spelning den där första kvällen. Irriterade, trötta och hungriga fick vi ta taxi till Göta Kanal dit Kenrix duo hade blixtinkallats. Deras bokning hade funkat lika uselt som vår så de fick vara kvar på Teneriffa en dag extra, en dag de tänkt ägna åt egna utflykter. Istället fick de med andan i halsen göra sig redo för ytterligare en danskväll. Proffsig omladdning!!

Våra väskor kom nästa eftermiddag med en stor fin RUSH-lapp. Allt var med och de hade bara slagit sönder ett case.