Fast egentligen var det inte så våldsamt, men det blev däremot sent inatt, eller tidigt i morse beroende på hur man väljer att se det, när vi var på tapasafton tillsammans med hela det galna gänget som jobbar på vår nuvarande arbetsplats.
På lördagskvällen var det knôkfullt med över tvåhundra gäster och det bidrog till att volymen på vårt musicerande med stor marginal överskred PRO-gränsen. Strax före nio dök det upp ett gäng på nästan hundra spanska ungdomar som skrålade å det vådligaste och då får man gasa för att överrösta. Vid elvasnåret kom en av ungdomarna fram och det visade sig att han var svensk och han frågade jätteförsiktigt om vi möjligen kunde Leende guldbruna ögon. Hans motivering till att vi skulle spela den var att han hade varit hemifrån och jobbat och han inte hört låten på länge. Det går utför med ungdomen…
Men när kvällen var slut blev vi medbjudna till ett nattöppet ställe i Los Christianos där det blev tapas, vin och tequila. Tapas är tydligen lite vad som helst och det bjöds på otroligt god ärtsoppa, gjord på kikärter, vitlöksinlagda champinjoner och lite annat. Det mest spännande var att alla fick varsin sked och gaffel och så åt vi ur samma tallrik. Helt osvenskt, och hur trevligt som helst. Och lever gör vi fortfarande.
Gänget som jobbar på GK är som sagt en samling galningar; på ett positivt sätt. Det är människor från Sverige, Norge, Colombia, Kina, Uruguay och olika delar av Spanien som på ett fantastiskt sätt visar att det där med nationalitet osv inte betyder ett skit, egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar