Första advent

Att se tomtar, renar och julgranar här nere känns helt osannolikt. Det är liksom lite konstigt när tomten står bredvid en kaktus och man, kortbyxklädd, kramar om Rudolf och hans kompisar. Icke desto mindre är det första advent och hemma i mörkret lyser förmodligen stearinljusen överallt medan man, när det gäller ljuskällor härnere, mest häpnar över att månen hänger på trekvart. Halvmåne hemma betyder ju att vår följeslagare i rymden ser ut som ett rätt- eller ett felvänt D. Här har D:et på något underligt sätt, halkat till och hänger med magen neråt. Helskumt. Det var väl därför vi tog in Creedencelåten ”Bad moon rising” på repertoaren.



Idag har vi tagit långpromenaden in till Los Christianos och det verkar som om det är en betydligt mer äkta del av den här sidan ön än turisttivolit i Las Americas. LA är verkligen inte mycket att stå efter. Det ser ut som på alla andra turistorter och om det inte det vore för de tre bokstäverna på tagen på resväskan kunde vi lika gärna vara på Mallis.
Dessutom verkar det tyvärr vara så att det moderna konceptet ”all inclusive” tar död på lokala restauranger eftersom folk som åkt på en sådan resa blir snåla och inte går utanför grindarna på hotellet. Pressa i solstolen och ät den svenska maten som ingår.
Ett solkort på lokala solariet och en special på Sibylla är betydligt billigare och så slipper man riskera att uppleva något annat det gamla vanliga.

Ett besök på en till synes fin restaurang resulterade i att jag för första gången i mitt liv skickade tillbaka mat till köket. Oxfilén var gravt genomstekt och nästan lika tunn som en lövbiff. Andra försöket blev bättre men det blir svårt att slå den på countryhaket La Karina som dessutom är betydigt billigare. Och så anses vi där som bosatta på ön och får tjugo procents rabatt. Bara en sån sak…

Som avslutning på dagen träffade vi folk från Edane och Koppom som gjorde en snabbvisit på GK första kvällen de kom hit. Två Glaväringar har vi också stött på under tiden här.

Jösse Härad finns representerat överallt.

Söndagarna innebär bytesdag på turisterna och därav följer att det är lugnt på jobbet. Ofta får man ta det lugnt sista timmen och bara ha beredskap att spela om det skulle dyka upp ett danssuget gäng.
Så, det blev en tidig kväll och vi tiggde med oss en plastburk köttfärssås bolognese av kocken och kokade spaghetti till och njöt med ett glas Rioja på balkongen i nattmörkret.
Allt medan Veronicas och Starco dunkade sina diskotoner bakgrunden. Ljudet påminner om Styckåsgatan i Arvika en fredagskväll. Bara för att en del av er ska ha en referens.